50-/60-/70-tal,,,
Barndomsminnen.
Loppisfynd.
Tidenliga detaljer.
Vardagsnära ting.
Kompletterar ständigt,,,
Det ryms mycket på 73 kvadrat - välkommen in!
Vad gör man samma dag som man åker hem från Berlin? Jo, man går på en populär marknad! Söndag är ju dagen som man förlustar sig med att titta på prylar, komplettera prylar och då får man lov att trängas mellan stånden och följa den strida strömmen av besökare. Det där jag skrev om att man gör en sån sak innan flyget går var med en stor tysk näves ironi för nog var det naivt att tro att ett par timmar skulle räcka för Flohmarkt am Mauerpark,, pyttsan! Det var ju så mycket mer än möbelgrupper, porslin och avlagda kläder,,, en oas för kreativa konstnärer, uttrycksfulla försäljare och en doftsensation av spännande rätter blandat med musiker runt hörnet. Bland annat.
Kanske hittar jag en färgglad vinylgalje med nitar om jag rotar igenom korgen?
Gustavsbergs "Alva" ligger i en trave och väntar på någon ivrig köpare,,,
Många nyfikna och sugna samlades kring ståndet där man tillverkar chips och säljer på pinne,,,
Men oj då, vad skådar mitt granskande öga? Är det inte en bok om det gamla Borlänge på svenska som försäljaren har gjort till huvudblickpunkt på kommoden?!
Nä, här får man granska och rota om man vill fynda. Travar med porslin och prylar i fukt-mjuka kartonger som balanserar på rangliga bord fanns där som inslag. Inte lätt att riva i. Du får verkligen använda fyndradarn och passera med blicken genom högar av textilier. Men en fantastiskt trevlig miljö att se sig efter något annorlunda, kitschigt eller praktiskt. Nu var vi där bara i två timmar. Ett litet minne måste jag väl ändå hitta härifrån, tänkte jag då utbudet föll mig inte direkt i smaken,,,
,,, det blev ett litet musikaliskt sådant! Singel-albumet kostade 2 euro och själva singeln desto billigare. Med hem kom alltså Siw Malmkvist och en skiva som sålde över en miljon ex. Ja, "Liebeskummer lohnt sich nicht" låg i hela tio veckor som etta på tyska försäljningslistan 1964. Singeln är alltså inte unik men just en sån där en milstolpe av schlager. En diger skara av svenska artister provade sina vingar under 60-talet med en karriär utomlands. Och vissa lyckades mer än väl,,, :)
Marknader ja,,, vid Alexanderplatz, en fin fredagskväll, så fick man känna av den tyska glädjen. Besökare med 1-liters ölsejdlar vandrade runt bland de upplysta trä-stugorna, från karusellerna hördes skratt och live-uppträdanden drog många Lederhosen och näpna klänningar upp på scen. Men vänta nu,,, var det här starten för den berömda Oktoberfest eller bara allmän trevlig helgupptakt?
Jag tog aldrig reda på det. Stämningen var påtaglig. Och dom brända mandlarna smakade extra gott,,,
,,,allt medan mörkret sänkte sig över torget och med ett resligt Berliner Fersehenturm som överblickande turistattraktion i bakgrunden.
Min Berlin-resa för sjunde gången blev ett tradionellt besök. Hur många gånger som vi har ätit en smarrig wienerschnitzel under U-bahn vid Tiergarten ja, det minns jag inte men jag gillar den där ruffiga stilen kombinerad med god mat.
Att den svenska älgskylten har fått hedersplats på väggen är kanske inte så ovanligt på tyska krogar? :)
Berlin är för mig en kakafoni av spännande och roliga hus som blandas med rätt så schabbiga kvarter,,,
,,, där det gamla kan vara mycket färgstarkt och kreativt.
Vattendrag flyter igenom staden. Man måste bara stanna till och luta sig mot brofundamenten för att njuta av det stilla flödet.
Vill man gå på en mera tillordnad prylmarknad så är det den äldsta vid Straße des 17 Juni ett alternativ men kanske mer en turistfälla med relativt saftiga priser. Många statyer i tung metall som jag vet inte om de är gamla eller nya. Kristallglasen som gnistrar i solen, Bauhaus-stilen.och så små öar av retrosaker som jag vurmar för.. Men det är tradition att söka mig hit. Jag vet ju dock att ett handbagage är ett mycket begränsat utrymme. Man får tänka sig för.
Hade jag haft en en modell större väska så hade jag kanske kunnat stuva ner denna servis från Thomas,,,
,,,eller om vi hade bilat så hade vi fått hem detta finurliga tidningsställ-lamp-askkopp. Och nä, jag frågade inte ens vad den kostade - här vet oftast säljarna vad de ska ta.
,,,men något ville jag hitta här också! Vasen är som en liten
retro-juvel från 50-talet. Kommer från en mindre tysk keramikverkstad - "Tambach", står det under vasen. Det blomstrande fatet är Stavanger
flint. "Tiril" var en av Anne Lofthus
största servis-succeer - kom 1960. Kändes lite kul att hitta något
plötsligt norskt bland allt annat traditionella. För julens skull tillkom en liten Goebel -figurin med
ljushållare. Jag tror att den har ålder men är inte säker. Med skyddande papper så försvann utrymmet i ryggan ganska
snabbt - kvoten uppfylld.
Via tidningen RETRO (som jag hade med mig på resan då det fanns en medföljande Berlinguide) så flanerade vi efter Suarezstrasse i stadsdelen Charlottenburg, en eftermiddag,: Det stämde som det stod i tidningen att man skulle undvika att kliva på affärsinnehavarens franska bulldoggar! De var ju några stycken. Den äldre generationen sov dock på bästa fönsterplats bland alla glas,,,
medan det fanns de som bråkade om allting,,,
,,,och en bostonterrier som bara ville vara för sig själv.
På Suarezstrasse låg en hel drös av antikaffärer. Gatan var inte så speciellt lång. En del antikhandlare öppnade inte förrän 14.00 så vi fick kryssa emellan. En affär blev utnämnd favorit för mig. Ägaren kunde sina skandinaviska ikoner.:
B3 objekte der moderne Designklassiker; javisst och idel ögongodis i stramare stil men naturligtvis inget för min plånbok. Dom hade möblerna uppåt väggarna men ganska luftigt i övrigt, eller hur? :)
Bara för att den var mjuk och lättpackad så höll jag på att bli en elefant rikare. Ja, ägaren till affären sa att det var en Steiff, jag funderade men så kom förnuftet i kapp. Tvekande tittade jag faktiskt en gång extra in i skyltfönstret, måste jag avslöja. Charmiga saker är jag så svag för,,,
,,,och så är jag svag för asiatisk mat! På "Thai INSIDE"i stadsdelen Mitte hamnar jag så lätt. Mat är relativt prisvärd i Berlin så denna lunch kostade inte mer än en glasstrut med två kulor. Och dessutom vackert representerat. Det vattnas i munnen bara jag ser på bilden!
Och vad har vi här då? Orange överallt - me like! Och jag rusade in i affären. En guldgruva av småsaker och små rum där man kan uppleva plaståldern och vad som var en del av det tyska hemmet. Ja, nästa gång när jag kommer hit så blir det nog detta ställe jag styr kosan till."VEBorange" ligger i trendiga Prenzlauer Berg.
Jag tror att det är lite rörigt i köket idag!
Den här stadsdelen har sina guldkantade kafeer och vi slank in på ett efter ett ental timmar i området. Ja, igenligen så var det lösningen för att komma åt en toalett men sen var inte fikat så pjåkigt heller,,,
,,,ett bra te-och kaffeutbud och så en sån där inredning med gamla burkar och emaljerade reklamskyltar,,,
,,,som den här. Ja, det blev rusning för blodsockret på "Pakolat". Det behövdes just då iallafall. Dessutom gick jag å våndades om jag skulle changsa att dra med mig hem en golvvas som jag hade råkat se just innan. Men åter tog jag förståndet till fånga och insåg uppgivet vad besvärligt det skulle bli, det kanske skulle inte gå, bla, bla,,,
Nu så får jag bara titta på bilden av min stora favorit som troligtvis försvann senare på eftermiddagen med en annan turist. Fnys :(
I det stiliga Hackesche Höfe ligger min favorit-varitè. Är det något som Berlin verkligen har är det ett spännande kulturliv. Jag har upptäckt rätt få men trevliga place och påett ställe så sitter man tätt kring borden när det ångar skicklighet, nyskapande och lite fräckt mellan varven. Det är på "Chamäleon theatre"För det mesta har jag sett mest ungdomliga trapetsgrupper och scenskapare där. Applåderna brukar bli långa efteråt.
Förresten, i mitt förra inlägg så visade jag upp mina inköpta äggkoppar. Ser ni vad som är symbolen för museet? Titta på vägggaveln, där i blått,,,det är dax att gå in på DDR-museum!
Jo, mina äggkoppar är kult från DDR och fanns att köpa som nyutgåva i butiken men mina är gamla däremot,,, Här fanns det mycket information om det forna DDR. Det var bara att lyfta på luckor, dra i lådor och lyssna i hörlurar så fick man en rejäl DDR-dos för näthinnan och örat.
Åh, här kan man glutta på naket och nudism!
Tittar in i garderoben hos den östtyska kvinnan.
Se, en toalett med baby-blått inslag!
En östtysk lägenhet och hushållsnära inslag i köksinredningen.
Media var uttryckt på olika sätt och inta bara genom John Blund,,,
Nä, jag blev snurrig av all information på engelska och valde sen att ta hissen upp till översta våningen på jättevaruhuset KaDeWe för ni ser ju att de har bra utbud där?! Ja, med en ohälsosam dessert avslutar jag denna rundtur i mitt Berlin. Hoppas att mobil-bilderna funkade här för min klumpiga digitalkamera valde jag att lämna hemma. Naturligtvis hann jag med mycket mer än detta axplock. I nästa inlägg så återgår jag vad som jag har loppat till mig före och sen efter jag kom hem. Jag har dessutom en liten klassiker i golvlamp-väg att visa upp i befintligt skick. Något som jag hittade ute i en lada i Danholn. Det finns en etikett med "Bergbom" på den. Ha det! :)
Grannen på andra sidan gatan tog och visade några skivor ur sin samling. Han är ett större fan. Min ungdoms relation till
Monica Zetterlund var obetydlig. Det var inte min sorts musik kan man säga men den inställningen har ändrat sig med åren. Just nu lyssnar jag på "Swedish Sensation" på Spotify,,,
Ni kan väl aldrig gissa vad jag har sett på bio? Det är väl ganska öppenbart. Jag hann knappt komma hem från Greklands-resan innan jag satt på sjunde raden på biograf Falan.
Nästan två timmar av vackra miljöer, fräcka kläder, tidsenliga frisyrer - ja, det var en njutning att studera scenografin. Jag satt och småknuffade min kompis varje gång jag kände igen något som jag hade hemma. Cortendorf-figurinen i bokhyllan, Prunus-kopparna som skymtade till i köket,,, ett gediget arbete har gjorts att återskapa miljön.
Och så hon som spelar Monica, Edda - så härligt att se en ny stjärna födas inom filmens värld. Det finns en risk att hon alltid kommer att bli sammanknippad för denna roll. I några ögonblick glömmer man bort vem som agerar. Likheten med originalet är påfallande men Edda Magnason står även på egna ben.
Handlingen i filmen är väl inte direkt unik. Kärlek, familj, karriär,,, Nä, det är inte meningen att jag ska recensera min filmupplevelse, inte mitt gebit men jag kan väl tillägga att jag kände mig nöjd att jag bjöd min 84-åriga allt-i-allo-granne: hon lämnade biografsalongen med ett stort leende. :)
Det lär bli mer skriverier om för och emot hur hennes pappa tolkades och hur okronologiskt hennes livshändelser framförs. Vad som är påhittat å vad som är fakta. Fel är inte svårt att upptäcka. Bortsett från det, vill du dock ha en film- och musikupplevelse med svärta och glädje så rekommenderar jag "Monica Z".
Vardagen har fått ge vika för arbete och annat livsnödvändigt. Sol och bad utanför grekiska "Koroni" har bytts ut till höstfärger och kyliga morgonar. Får lov att ta mig nu an med försummelser och förpliktelser.
Om det har hunnits med lite loppis? Jovars men inte i någon större jakt. Jag tar dom obligatoriska rundorna. På sistone har det blivit mest småsaker. Förutom vasen här nedan.
Från PMU för 65 kronor. Och nu hoppas jag inte att det finns kopior så att jag får intyga mig själv att det är en Holmegaard-vas/flaska ca. 30 cm hög. Det finns rester kvar av en etikett vid foten, en placering som jag har sett på nätet att det överensstämmer.
Otto Brauer stod för designen och här pratar vi om färgstarkt 60-tal från Danmarks äldsta och största glasbruk.
Hittade en ljuslykta i blått glas med samma massiva svensk-tillverkade metallfot. Den ska ha bara ett litet ljus än den röda som står bredvid, för värmeljus.
För en guldpeng så blev det en orange komplettering av Rosti:s dänkflaska.
En festlig teak-bricka med en glad igelkott som kakel, småsnygga kaffekoppar som endast har 804 57 64 som märkning under? och 8 delar bestick för 2 kronor styck. "Scanline" heter modellen från danska Lundtofte och designades redan 1953 av Bernadotte & Björn.
En assiett av Rörstrands "Verdura" är alltid rätt då jag har delar ur den servisen. Att jag sen köper på mig ännu fler bestick av "Thebe"(Gense) var väl lite onödigt. Kanske det var lite kul att det fanns bestickaskar till. Blir det till att använda på 50-årskalaset måntro?
Jag har fått ett dille på kryddset å burkar! Paret till höger är omärkta men känns retro. till vänster: jag köpte en liten teakbricka med tre burkar från Selsbo Keramik. Påminner om Signe Persson-Mellins kända kryddburkar från -55. Mycket charm för 30 kronor. :)
Till RETRO-påsken: gungande kycklingar i plastägg och en påsk-kärring som har riktat in kvasten på Blåkulla. Den sjungande flickan passar in bland mina julprylar.
Min afro-samling har utökats. Väggbysten med art-deco känsla kommer från ungerska Maria Rahmers keramikverkstad. Vet inte om åldern på pussiga barnen, de kan var nytillverkade om jag har otur. Den högra är nog äldre men vem var det nu som hade gjort den där lilla flickan? Frustrerande men jag kommer inte på det. En fin barnbok
från 1945 utgör underlaget. Vet ni vem författaren Viktor Mall var?
Jo, en pseudonym för Bo Beskow, son till sin mera kända mor Elsa.
Lite plast: en melamin-bunke som lyser upp tillvaron, en blå variant av sven-Eric Juhlins muggar i dubbelväggig SAN-plast och så en riktig klassiker; för det finns väl inte ett loppisställe som inte har Hammarplast:s små besticklådor? ! Jag behöver mer plats att lägga i,,,bestik.passionen är obegränsad.
Äggkoppar från forna DDR och "Sonja Plastic". Den äldre varianten - de nytillverkas också.
En till Hammarplast-bunke, kanske till jul och en passande duk därtill.
En söt kattunge som tittade ivrigt fram medan vi åt på vår strand-restaurang, får avsluta dagens bildkavalkad.Flera Greklands-bilder kommer kanske i nästa inlägg. Men nu stundar snart Berlin också. Får se vad jag hinner med till nästa inlägg. Ska nog plocka med senaste numret av RETRO för det fanns många tips på alternativa loppisar och second-hand,,,